SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1gran substantiv ~en ~ar gran·entyp av (hög­växande) barr­träd med rak stam, krona av kransställda grenar och spol­formiga kottar mycket vanlig i Sverige; med ved av stor ekonomisk betydelse bot.JFRcohyponymtall granbarrgrandungegrankotteblågranjulgranprydnadsgransilvergranädelgransnö­tyngda granarlyssna till granens susningspec.jul­gran klä granendansa runt granenäv. om mot­svarande trä­virkebilliga hyllor i gran(i/av) graninte mycket att hänga i gran(en) inte mycket att visa framel. skryta medrevyn fungerar som under­hållning för stunden men är annars inte mycket att hänga i granen sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. gran; gemens. germ. ord, urspr. ’ngt framstickande, spetsigt’
2gran substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en gran·eten mycket liten vikt­enhet förr anv. vid upp­vägning av läke­medel; mot­svarande 0,06 gram histor.mått.sedan 1497öppet brev utfärdat av kung Hans om myntslagningen i Sverige (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)av medeltidslat. gra´num, beteckning för minsta vikt­enhet; av lat. gra´num ’korn’; jfr granat, granit