tryckår: 2009
hat
substantiv ~et
hat·et●ytterst djupt känd motvilja
vanligen mot ngn/ngt som uppfattas som ett hot el. en ond kraft
psykol.JFRcohyponymaggcohyponymillvilja
hatporträtthatpropagandahatsångfrämlingshatklasshatkänna hathat föder hathans glödande hat mot fascismenhat (mot ngn/ngt/att+V/SATS), hat (mellan ngra)sedan 1000-taletrunsten, Nöttja, Småland (Sveriges runinskrifter)runform hats (gen.), fornsv. hat; gemens. germ. ord, ev. urspr. ’förföljelse’; jfr hetsa, hätsk
