SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hat substantiv ~et hat·etytterst djupt känd mot­vilja vanligen mot ngn/ngt som upp­fattas som ett hot el. en ond kraft psykol.JFRcohyponymaggcohyponymillvilja hatporträtthatpropagandahatsångfrämlingshatklasshatkänna hathat föder hathans glödande hat mot fascismenhat (mot ngn/ngt/att+V/SATS), hat (mellan ngra)sedan 1000-taletrunsten, Nöttja, Småland (Sveriges runinskrifter)runform hats (gen.), fornsv. hat; gemens. germ. ord, ev. urspr. ’förföljelse’; jfr hetsa, hätsk