SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
haubits [hau´-] substantiv ~en, plur. ~ar el. ~er haubits·entyp av artilleri­pjäs med ett fler­tal laddningar som möjlig­gör en starkt krökt (och lång) projektil­bana urspr. om artilleri­pjäs med betydligt längre lopp än mörsare mil.JFRcohyponymkastpjäs haubitsbatterisedan 1686av ty. Haubitze med samma betydelse; av tjeckiska houfnice ’stenslunga’