publicerad: 2021  
herre herren el. herrn ibland herran, plural herrar
herr·en
substantiv
herr`e
1 respekterad man som har eller ger in­tryck av att ha god samhälls­ställning
JFR dam 1, herr
en herre i hög hatt hjälpte henne över gatan; en äldre herre som kysste på hand
○ spec. vid artigt till­tal
vill min herre ta det bordet?; Mina damer och herrar!
○ äv. socialt neutralt för att an­ge att något är av­sett en­bart för män
herrlandslag; herrsko; herrskräddare; herrtoalett
herrarnas tävling startar före damernas
○ äv. om manlig partner vid till­ställning
bordsherre
damerna till vänster, herrarna till höger; hon hade fått en originell herre till bordet
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska härra, härre; ur fornhögtyska herro, komparativ av her 'förnäm; hög'; jfr ur­sprung till härlig
2 delvis historiskt (mans)person med oinskränkt bestämmande­rätt över annan person el. grupp av personer
herrefolk; herreklass; rådsherre
herre (till/över något)
herre (till något)
herre (över något)
herre och dräng; en av rikets herrar
○ spec. äv. ägare
slottsherre
herren till Glimmingehus
○ äv. som namn på Gud (och i kraft­uttryck); ibland som rent förstärknings­ord ibland med bestämd form sing.herran, och med versal
lovad vare Herren!; ett herrans oväder; många herrans år; men herre Gud, vad har du gjort?!
○ äv. i ut­tryck för att man har kontroll över något
bli herre över elden; vara herre över sina känslor
○ ibland försvagat el. skämtsamt
jag måtte väl vara herre i mitt eget hus; hennes herre och man
Herrens hus se hus
hur/vad/vem/var­för i herrans namn se namn
i vår Herres hage se hage
vara (ensam) herre på täppan vara den som bestämmer eller dominerarstor­marknaden har länge varit ensam herre på täppan i om­rådet, men nu ökar konkurrensen
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen