SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hjul substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hjul·etcirkel­rund, skivliknande an­ordning som kan bringas att snurra och vars rotation vanligen kan tillgodo­göras för transport, kraft­överföring m.m.; äv. utan nytto­funktionen tekn.trafik.JFRcohyponymrulle 1 hjulaxelhjulnavhjulspårkugghjulkvarnhjullyckohjultombolahjulång­maskinens hjulbilen rullade på två hjul i kurvanupp­finningen av hjulet var en av de största händelserna i mänsklighetens historiafemte hjulet under vagnenöver­flödigoch snarast i vägen, till besvär o. d.som singel blir man lätt femte hjulet under vagnen när alla an­dra i um­gänget är par få hjulen att snurra få i­gång (den ekonomiska) aktivitetenföre­taget ökade an­talet an­ställda för att få hjulen att snurra sätta käppar i hjulet/hjulen för ngn/ngtsekäpp uppfinna hjulet (tro sig) upp­finna eller upp­täcka ngt som redan (sedan länge) existerarvi behöver väl inte upp­finna hjulet på nytt – låt oss ut­gå från förra årets planering sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. hiul; nord. och eng. ord (wheel), mot­svarande grek. kyk´los ’ring’; jfr 2cykel