publicerad: 2021  
huvudstupa
huvud|­stupa
adverb
[hu`v-] äv. [huv`-]
med huvudet först
han föll huvud­stupa i snön
äv. något ut­vidgat handlöst
de kastade sig huvud­stupa i skydd
äv. bildligt ytterst bråd­störtat
de fick huvud­stupa ge sig i väg till sjuk­huset
belagt sedan 1400-talet (Ett forn-svenskt legendarium); fornsvenska hovudhstupo; till 1stupa!!; jfr ur­sprung till framstupa, ättestupa