SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
i`gel substantiv ~n iglar igl·artyp av (blod­sugande) ring­mask som är försedd med en sug­skål i var­dera änden av kroppen och där­för svår att av­lägsna; vanligen före­kommande i söt­vatten zool.igelbettblodigeliglar är hermafroditeräv. bildligt om person som en­vist in­riktar sina krafter mot en enda sakhan försökte springa i­från konkurrenten, men denne hängde på honom som en igelsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. ighil; gemens. germ. ord, urspr. ’ngn som sticker’