SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
imprima`tur substantiv, ingen böjning, neutr. im·prim·at·urtill­stånd att trycka skrift e.d., t.ex. efter censur delvis histor.bok.jur.sedan 1779av lat. imprima´tur ’må tryckas’, till imprim´ere ’trycka; trycka in’; jfr impressionism