publicerad: 2021  
incident incidenten incidenter
in·cid·ent·en
substantiv
inciden´t
● oväntad, störande händelse
en incident (med någon/något)
en incident (med någon)
en incident (med något)
en allvarlig incident; incidenten med den berusade mannen som kom in mitt under talet
belagt sedan 1936; av engelska incident med samma betydelse; av lat. in´cidens, eg. presens particip av incid´ere 'hända, in­träffa'