SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
inka [´kaäv.`ka] substantiv ~n ~s ink·anmed­lem av inka­folket delvis histor.land.yrk.inkariketi sing. särsk. om den en­väldige härskareninkan störtades av spanjorernasedan 1835av quichua (ett språk i Peru) inka ’herre, härskare’