SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
in`kalla verb ~de ~t in|­kall·arofta lös förb., sekalla in upp­mana eller beordra att in­ställa sig spec. till rätte­gång resp. militär­tjänst jur.mil.inkalla vittnenunder kriget låg han inkallad i flera årinkalla ngn (till ngt), inkalla ngn (som ngn)sedan 1419öppet brev utfärdat av domprost och kapitel i Uppsala med intyg om trolovning (Svenskt Diplomatarium)fornsv. in­kalla ’kalla in­för rätta’ Subst.:vbid1-193556inkallande, vbid2-193556inkallning; inkallelse