SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
isla´m substantiv, ingen böjning, n-genus en världs­religion som räknar med en enda, personlig Gud och betonar vikten av bön, bot­göring och mission urspr. arabisk, grundad av profeten Muhammed; med åt­skilliga berörings­punkter med kristendomen och judendomen relig.SYN.synonymmuhammedanism JFRcohyponymjudendomcohyponymkristendom islams bekännare vänder sig i bön mot det heliga Meckasedan 1845av arab. islam ’hän­givenhet; under­kastelse (under Allahs vilja)’; jfr muslim