SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kame´l substantiv ~en ~er kamel·entyp av idisslare som har lång, smal hals och (ofta) en eller två pucklar och som kan leva länge utan vatten och före­kommer (som tam­djur) i öken­områden; särsk. om det två­puckliga djuret zool.JFRcohyponymdromedar kamelförarekamelhårkamelkaravankamelen är pass­gångareköp­männen färdades på kameler och åsnorsila mygg och svälja kamelersemygg sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. kamel; av lat. came´lus, grek. kam´elos; av semitiskt urspr. Jesus sade igen: ”Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”Bibel 2000, Markus 10:24–25