SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
karikera [-ke´-] verb ~de ~t kar·ik·er·argöra karikatyr av konstvet.med sin markerade näsa var de Gaulle lätt att karikerakarikera ngn/ngtsedan 1817av ita. caricare ’belasta; över­driva’, eg. ’lasta på en vagn’; till lat. carr´us ’vagn’; jfr char, charge, karet, kärra Subst.:vbid1-204282karikerande, vbid2-204282karikering