SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
karote´n substantiv ~et ~er karot·en·etett naturligt färg­ämne i växter, bl.a. mo­rötter, men äv. i äggula färg.kem.betakaroteni organismen om­vandlas karoten till A-vitaminsedan 1986till lat. caro´ta ’mo­rot’, jfr eng. carotene, ty. carotin