SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1klabb substantiv ~en ~ar el. klabb`eklabb`e ~n ~ar klabb·en1kort, tjockt trä­stycke jakt.skogsbr.vedklabbspec.trä­stycke an­vänt som flöte sedan ca 1600växelform till 1klamp 2litet, kalt skär provins.geogr.JFRcohyponym2bådecohyponymkobbe sedan 1816
2klabb substantiv ~et klabb·et1vanligen i sammansättn. blöt snö som häftar vid meteorol.klabbföreklabbsnösedan 1897till klabba 2utstr.(hela) klabbetallt­ihopvard.stugan var ut­rustad med jacuzzi, bastu och hela klabbet sedan 1897