SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kla`gan substantiv, best. f. ~, n-genus klag·an1ut­tryck för miss­nöje jur.komm.det var ständig klagan på maten i personal­matsalenspec. jur.vädjan (hos högre myndighet) om ändring av lägre myndighets beslut föra klaganklagan (mot/över ngn/ngt/SATS), klagan (om ngt/SATS)sedan 1418öppet brev utfärdat av Anders Vidhekoson om jordbyte med biskop Anders i Strängnäs (Svenskt Diplomatarium)fornsv. klaghan; till klaga 2ut­tryck för sorg eller smärta komm.hennes smärt­fyllda klagan över makens dödklagan (över ngt/att+V/SATS)sedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare