publicerad: 2021  
knattra knattrade knattrat
verb
knatt`ra
● ge ifrån sig ett upp­repat, regel­bundet, hårt ljud
JFR smattra
något knattrar
gevärssalvorna knattrade
○ äv. i opersonlig konstruktion
det knattrar
det knattrade om mopederna
○ ibland med ton­vikt på rörelse vanligen med partikel, t.ex.fram
något knattrar (fram)
mopederna knattrade fram
○ ibland med ton­vikt på annat resultat var­dagligt vanligen med partikel, sär­skiltner
någon knattrar (ner något)
han knattrade snabbt ner en artikel
belagt sedan 1664; jfr no. knattra, lågtyska knatteren med samma betydelse; av ljud­härmande urspr.
knattraknattrande, knatter