publicerad: 2021  
kolonn kolonnen kolonner
kolonn·en
substantiv
[-ån´]
1 hög, rund pelare som fungerar som byggnads­stöd och sam­tidigt som prydnad; bestående av bas, skaft och kapitäl
JFR pelare
marmorkolonn
antika kolonner; dorisk kolonn; jonisk kolonn; korintisk kolonn
○ äv. om andra pelar­formiga före­teelser
kvicksilverkolonn
belagt sedan 1782; av franska colonne med samma betydelse; av lat. colum´na med samma betydelse; jfr ur­sprung till kolumn
2 formering av militär styrka med den ena under­avdelningen bak­om den andra
JFR linje 2
trängkolonn
en kolonn (av några)
kolonner av pansar­vagnar rullade genom staden
○ äv. om andra liknande före­teelser
bilkolonn
femte kolonn grupp in­om det egna lägret som i hemlighet stöder fiende­sidanoch är beredd att in­gripa till dess för­mån
belagt sedan 1710; femte kolonn efter spa. quinta columna, känt från spanska inbördes­kriget, då general Franco hade en extra, hemlig kolonn in­uti Madrid, medan fyra kolonner marscherade mot staden (1936)
3 matematik en samling element i en matris som står vertikalt ordnade
belagt åtm. sedan 1950-talet
Det är den ökända hästen från Troja
moderniserad till "femte kolonn". Refräng i kupletten "Den ökända hästen från Troja" i Karl Gerhards revy Gull­regn (1940); om de nazistiska femte­kolonnarna i länderna i Tredje rikets intresse­sfär