SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
krom [krå´m] substantiv ~et el. ~en krom·etCren silver­vit, hård metall som till­hör halogenerna anv. som över­drag på stål och i legeringar ämne.kromoxidkromstålförkromaen limousine som glänste av kromsedan 1803av grek. khro´ma ’färg’; jfr kromatisk, monokrom, polykrom