SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1krus substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en krus·et1större dryckes­kärl med hand­tag samt ofta lock hush.ölkrusett krus med vinäv. om kanna e.d.lerkrusstenkrussyltkrusvarmvattenskrusvärmekrusett krus (ngt), ett krus (med ngt)sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. krus; trol. av lågty. krus, kros med samma betydelse; av o­klart urspr. 2prydande, krusig an­ordning vanligen av tyg kläd.JFRcohyponymburr hårkrusärmar med spetsar och krussedan 1585till krusa
2krus substantiv ~et krus·etöver­driven artighet särsk. i sam­band med över­talning komm.efter mycket krus gick de med på att sälja tavlanutan krusdirekt och utan om­svepom du inte är nöjd med varan får du pengarna till­baka utan krus sedan 1678till krusa