SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
lass substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en lass·etmängd som forslas på en gång på (enklare) vagn e.d. utstr.JFRcohyponymlast 1 flyttlasshölasstimmerlassbak­till på vagnen fanns ett lass med gödseläv. med en sorts (informell) måttsbetydelselägg på fem lass mat­jordibl. äv. för att ut­trycka stor mängd av ngthan bredde stora lass av smör på smör­gåsendet kom blommor i stora lass på hennes födelse­dagett lass (ngt/ngra), ett lass (med ngt/ngra)dra (det) tyngsta lassetgöra den största delen av arbetethon arbetar 60 timmar i veckan just nu så hennes man får dra det tyngsta lasset hemma liten tuva stjälper ofta stort lasssetuva sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. las; bildn. till verbet lada ’lassa; stapla’; jfr lada