SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
lass`a verb ~de ~t lass·aribl. med partikel, särsk.in, på placera lass av ngt på vagn e.d. Nollde lassade grejorna på drag­kärrornade lassade in möblerna i bilende började lassa på byltena på flaketäv. bildligttill frukost lassade han in två stora fat grötlassa (in/på) ngt (ngnstans)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. lassa; till lass Subst.:vbid1-226797lassande, vbid2-226797lassning