SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
lazzaron äv. lasaronlasaron [lasarå´nel.lasaro´n] substantiv ~en ~er lazzar·on·en, lasar·on·en(italiensk) tiggare ngt åld.samh.yrk.i plur. ofta spec. (särsk. förr) om den fattigaste befolkningen i Neapelsedan 1795av ita. lazzarone med samma betydelse, till lazzaro ’fattig och sjuk man’; till det bibliska namnet Lazarus; jfr lasarett