SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
led selida
1led adjektiv lett 1fylld av o­lust och mot­vilja mot ngt som man haft för mycket av admin.psykol.SYN.synonymtrött 2 JFRcohyponymuttråkad utledvara led vid livetman blir snabbt led på flipper­spelled på/vid ngn/ngt/att+Vsedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. leþer ’förhatlig; ful; stygg; ledsen; vred’; gemens. germ. ord, trol. urspr. bildat till en rot med bet. ’(att) skada’; jfr 3leda, ledas, ledsam, ledsen, läskig 2ofta ut­talat utan ”d” ytterst mot­bjudande till sätt och ut­seende vard.admin.psykol.o­uppfostrade, leda ungarspec.elak barnen var leda mot ny­komlingenled (mot ngn)dela ljuvt och lettseljuv den lededjävulenut­talat med hörbart ”d”fy för den lede vilken mar­dröm! sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagen
2led substantiv ~en ~er led·en1sträcka som an­vänds för sam­färdsel särsk. till sjöss men äv. till lands el. i luften; till lands så­väl om an­lagd väg som om naturlig samfärdselsträcka af.sjö.trafik.flottledfärjeledgenomfartsledlotsledluftledmotortrafikledsamfärdsledsegelledvandringsledvildmarksleden väl ut­prickad ledleden Oslo–Frederikshavntrafiken stör bebyggelsen längs ledenflyg­trafiken på leden Stockholm–Helsingforsäv. abstraktareriktning, håll JFRcohyponymledd horisontalledhöjdledäv. bildligtsätt vard.JFRcohyponymledd på den leden går det inte att över­tala henneen led (från ngt) (till ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. leþ ’färd; väg; riktning; sätt’; gemens. germ. ord; till lida 3; jfr alldeles 2rörlig förbindelse mellan skelett­delar af.anat.med.zool.ledbroskledkapselledskålarmledknäledvara stel i ledernahoppa ur ledvrida foten ur ledvrida armen i led i­genäv. om mot­svarande skelettstyckenedersta leden av pek­fingretdarra i alla lederäv.rörlig förbindelse mellan två delar bladen ut­går från ledernapassarens lederen tum­stock med leder(i) led, (ur) ledtiden är ur ledsetid 2 sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. liþer, ledher ’(skelett)led; lem’; gemens. germ. ord med urspr. bet. ’böjning’; jfr 3led 2, ledamot, ledig, lem
3led substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en led·et1rad av personer, upp­ställda bred­vid eller bak­om var­andra mest i militära samman­hang men äv. all­männare mil.samh.upp­ställning på två led!ställa in sig i ledetstå i dubbla ledlöjtnanten beordrade rättning i ledetå­skådarna stod i täta ledäv. bildligt, spec. om större grupp av människordet blev o­ro i leden när varslen om upp­sägningar komspec. äv. i ut­tryck för samhälls­ställning, prestations­förmåga, kvalitet e.d.han står i främsta ledet bland de svenska regissörernaäv. om liknande rad av före­målflaskorna står upp­ställda på led(på) led, (i) ledetde djupa ledende lägre samhälls­klassernasänkningen av arbetslöshets­ersättningen väckte ilska i de djupa leden sluta ledenbörja sam­arbetade bestämde sig för att lägga alla personliga mot­sättningar åt sidan och sluta leden sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. lidh; trol. av lågty. lit med samma betydelse; samma ord som 2led 2 2naturlig del av tanke­kedja, förlopp e.d.; vanligen tänkt som lineär del af.mat.mellanledproduktionsledtankeledåt­gärden in­går som ett led i före­tagets rationaliseringett led i å­klagarens bevis­föringspec. om en­dera av de båda delarna på ömse sidor om likhets­tecknet i en ekvationförenkla högra ledetett led (i ngt)sedan ca mitten av 1400-taletSkrifter till uppbyggelse från medeltidenfornsv. liþer, liþ ’led; lem; släkt­led’; samma ord som 2led 2 3vanligen i sammansättn. generation släkt.släktledin­till tredje och fjärde led(släkt) i rakt/rätt nedstigande led(släkt) direkt via far eller mor (och far­far etc.) bak­åt genom generationernahon är släkt i rakt ned­stigande led med en kapten på Ostindiefararen Götheborg sedan mitten av 1400-taletKonung Christoffers Landslagse 3led 2
4led substantiv ~et el. ~en, plur. ~ el. ~er, best. plur. ~en el. ~erna led·etvanligen i sammansättn. huvud­del av samman­satt ord språkvet.sammansättningsledordet ”järnväg” har två led: för­ledet ”järn” och efter­ledet ”väg”sedan 1713jfr 2led 2, 3led 2
5led substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en led·etan­ordning med lös­tagbara störar som spärrar öppning i gärds­gård jordbr.äv. om öppningensedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. -liþ ’-öppning; -port’; gemens. germ. ord (jfr t.ex. eng. lid ’ögon­lock’) med urspr. bet. ’lock; täcke; stängsel’