SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
li`na substantiv ~n linor lin·anlångt, relativt smäckert stycke vajer eller tåg­virke af.scen.JFRcohyponymrep 1cohyponymtross 1cohyponymsnöre bogserlinafisklinaflagglinahisslinastållinatvättlinahan sträckte linan och började dralinan till gäddraget trasslade till sigi änden på linan var en lassoögla knutenspec. om lina som spänts upp för balans­gånglindansgå på linabalansera på slak linabefinna sig i en riskabel situationefter att ha gjort stora investeringar som inte fallit väl ut balanserar firman på slak lina löpa linan utgå till den yttersta gränsen för det möjliga eller tillåtnatrots ev. betänkliga följdersom konstnär tycker hon att man all­tid ska löpa linan ut visa sig på styva linanvisa prov på sin skicklighetregionen har visat sig på styva linan när det gäller modern design sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. lina; gammal bildn. till lin