SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1li`sa substantiv ~n lis·anlindring av smärta eller bekymmer ngt högt. el. skämts.med.psykol.JFRcohyponymlättnad 2cohyponymtröst fjäll­vandringen var en lisa för själenen lisa (för ngn/ngt)sedan 1347stadga utfärdad av kung Magnus om regler för invånarna i Viborgs län (Svenskt Diplomatarium)fornsv. lise ’vila; hjälp; förskoning’; besl. med ty. leise, adj., ’stilla, sakta’; besl. med len
2li`sa verb ~de ~t lis·arlindra smärta el. bekymmer ngt högt.med.psykol.lisa ngtsedan mitten av 1400-taletSvenska Medeltids Dikter och Rimfornsv. lisa Subst.:vbid1-229859lisande