SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
lo substantiv ~n ~ar lo·arlo­djur zool.sedan 1458 (i sammansättn. -skinn)Arboga stads tänkebokfornsv. lo; speciellt svenskt ord, nära besl. med ty. Luchs ’lo’, med urspr. bet. ’som lyser’ (ev. efter ögonen)