SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
måg substantiv ~en ~ar måg·enmake till viss persons dotter släkt.yrk.SYN.synonymsvärson ngns måg, måg till ngnsedan 800-taletrunsten, Sparlösa, Västergötland (Sveriges runinskrifter)runform mAkuR, vanligen övrig runform mak (ack.), fornsv. magher ’måg; svåger; släkting’; gemens. germ. ord av o­visst urspr.