SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
må`la verb ~de ~t mål·ar1över­dra med skyddande och prydande skikt av färg med pensel, rulle, spruta e.d. kläd.tekn.JFRcohyponymlacka 1cohyponymbestryka 1cohyponymsprutlackera måla husetmåla staketet vitthan målar och förbättrar själv○ibl. en­bart i prydande syfte, spec.sminka måla naglarnahon målade munnen smultron­rödmåla (ngt), måla (ngt ADJ)måla in sig i ett hörnsehörn sedan senare hälften av 1300-taletrunbemålad kyrkvägg, Eke, Gotland (Sveriges runinskrifter)runform malaþ (perf. part.), fornsv. mala ’måla; av­bilda’; av lågty. malen med samma betydelse; urspr. till en germansk ord­stam med bet. ’tecken; fläck’ 2fram­ställa (bild) genom att stryka färg på preparerad yta vanligen duk el. papper konstvet.målade kyrk­fönstermåla ett porträtt i oljahan målade lapp­ländska höstlandskapbarnen älskade att sitta och måla○äv. bildligt, spec. med avs. på ansikts­uttryck e.d.i perf. part. göra synlig (på ett an­slående sätt) skräck och av­sky var målade i hans drag○spec. äv. i fråga om å­skådlig (men inte bildmässig) fram­ställningmåla i ord och tonerhan målade en ljus bild av det ekonomiska lägetmåla (ngn/ngt)sedan 1385KlosterläsningSubst.:målande, målning; måleri