SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
mån`de verb, ingen böjning i vissa ut­tryck skulle kunna ofta i ut­tryck för en möjlighet som inte förtjänar att beaktas Nollkamma in in­satsen, hur liten den vara måndeingen, vem det vara månde, får släppas inäv. i ut­tryck för framtids­möjligheter e.d.kan komma att högt. el. skämts.vad månde bliva av detta barn?månde Vsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. monde, pret. av mon, presens, ’månne; torde; skall’; av samma urspr. som fornsv. mona ’minnas’; jfr 2mån, månne, månntro