SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
mås substantiv ~en ~ar mås·en●typ av (över­vägande) vit sjö­fågel med kraftig, i spetsen ned­böjd näbb, långa, spetsiga, vanligen gråa eller svarta vingar och kort stjärt samt ett genom­trängande skrik zool.JFRcohyponymtrut 1cohyponym1tärna 1 dvärgmåsfiskmåsskrattmåsen flaxande flock måsar följde skutanmåsarna är skickliga segel­flygaretill måsarna räknas ock­så trutarnasedan 1557jfr fornsv. masa, sv. dial. måse, måve; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr.; ev. urspr. ljud­härmande