SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
mörk adjektiv ~t 1som har sparsam till­försel av ljus och där­för ger dåliga förut­sättningar för syn­sinnet; om rum e.d. men äv. om tids­period admin.färg.MOTSATSantonym2ljus 1 mörkläggningbeckmörkskymningsmörken lång, mörk tunneldet var mörkt i hallendet blev tidigt mörkt om kvällarna i septemberden mörka års­tidenäv. om yta, färg m.m.som ut­strålar eller reflekterar sparsamt med ljus på grund av att färgen närmar sig svart mörkblåmörkgrönmörkhårigmörka fläckarmörkt hårmörk chokladhennes mörka hyhan var klädd i mörk kavajtvå kort mörktse2kort 2 sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. myrker; gemens. germ. ord, urspr. bildat till en indoeur. ord­rot med bet. ’lysa svagt; skimra’ 2som har djupt ton­läge och ofta dov klang admin.musikMOTSATSantonym2ljus 2 en mörk rösten mörk klangsedan 17003som orsakar ned­stämdhet admin.psykol.MOTSATSantonym2ljus 3 JFRcohyponymdyster 1cohyponympessimistisk ut­sikterna för en fredlig lösning var mörkadet såg mörkt ut för före­tageti sina mörkaste stunder funderade hon på att ge uppse mörkt på till­varon (adv.)äv.inte upp­klarad, miss­tänkt en mörk punkt i hans förflutnaäv.som vittnar om negativ in­ställning han gav henne en mörk blickäv.präglad av o­kunnighet bilden av den mörka medel­tiden har modifierats under senare årsedan 1717