publicerad: 2021  
narrativ narrativet, plural narrativ el. narrativer, bestämd plural narrativen el. narrativerna
substantiv
nar´rativ
● berättelse ofta redo­visad i kronologisk ordning
ett kronologiskt narrativ; ett klassiskt narrativ om en hjältes resa och hem­komst
○ spec. äv. med inne­börd av verklighetsuppfattning och själv­bild
det anti­rasistiska narrativet
○ spec. äv. med kritisk inne­börd
mot­ståndarnas falska narrativ
belagt sedan 1983
narrativ narrativt narrativa
narr·at·iv
adjektiv
[nar´-] el. [-i´v]
● språk­vetenskap, litteratur­vetenskap berättande
en narrativ sats; en narrativ fram­ställning
belagt sedan 1819; bildn. till lat. narra´re 'berätta'