SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
natu`rvetare substantiv ~n äv. vard. naturvetarn, plur. ~, best. plur. naturvetarna nat·ur|­vet·ar·ennaturvetenskaps­man vard.vetenskapl.yrk.äv.person som studerar natur­vetenskapliga ämnen på hög­skola el. i gymnasium sedan 1905