SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
nyp substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en nyp·etdet att nypa ngn komm.tjuvnyphon gav honom ett nyp i armenäv. bildligt, spec.kraft vard.han har gott nyp i högernspec. äv.sam­lag starkt vard.få sig ett nypsedan 1793till 2nypa