publicerad: 2021  
offra offrade offrat
verb
[åf`-]
lämna ifrån sig (något värde­fullt) till för­mån för högre syfte ofta genom mer el. mindre dramatisk handling
JFR prisge
någon offrar (någon/något) (för/till någon/något)
någon offrar (någon) (för någon)
någon offrar (någon) (för något)
någon offrar (någon) (till någon)
någon offrar (någon) (till något)
någon offrar (något) (för någon)
någon offrar (något) (för något)
någon offrar (något) (till någon)
någon offrar (något) (till något)
han offrade livet för sina barn; han offrade sin familj för karriärens skull
sär­skilt (förr) i religiösa samman­hang, äv. i absolut konstruktion
offra till gudarna; blodet från ett offrat lamm
äv. försvagat av­stå från
offra lite av sin höga standard
äv. med bi­betydelse av slöseri
offra tid och pengar på onödiga nöjen
äv. låta bli offer
offra unga soldater i ett menings­löst krig
äv. i fråga om ett (elegant) moment i schack
vit offrade damen och satte sedan matt i tre drag
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska offra; via tyska el. engelska av lat. offerr´e 'bära fram; erbjuda'; besläktat med offerera
offraoffrande, offring, offer