SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ollon [ål`-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en oll·on·et1nöt­frukt av ek eller bok som om­ges av ett förvedat, skålliknande svepe bot.kokk.vild­svinen bökade efter ollon och nöttersedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. aldon, allon, till alda ’frukt­bärande träd’; av om­diskuterat urspr. 2vanligen best. f. sing. den yttersta, rundade delen av penis som ofta om­sluts av för­hud med.sedan 1818