SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
onkel [ånk´-] substantiv ~n onklar onkl·arfar­bror eller mor­bror särsk. vid beskrivning av ut­ländska förh.släkt.yrk.onkel NNngns onkel, onkel till ngnsedan 1796av ty. Onkel, fra. oncle ’far­bror; mor­bror’; av lat. avun´culus ’mor­bror’ Onkel Toms stuga.Svensk titel på roman av Harriet Beecher-Stowe (1852), med tendens mot slaveriet