SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
o`omkullrunkelig adjektiv ~t o|­om·kull·runke·ligsom inte kan bestridas eller mot­bevisas om på­stående o.d. ofta skämts.Nolloomkullrunkelig logikäv. försvagatsom inte låter sig på­verkas en oomkullrunkelig bunds­förvantoomkullrunkeligt allvarsedan 1844till runka