SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
pingvi´n substantiv ~en ~er pingvin·entyp av svart och vit havs­fågel som går upp­rätt och saknar flyg­förmåga men har god dyk- och sim­förmåga; före­kommande (i stora kolonier) vid södra halv­klotets kuster, bl.a. på Antarktis zool.kejsarpingvinkungspingvinhos de stora arterna pingviner kan den ruvande hannen stå i månader utan föda med det enda ägget vilande på sina fötterpingvinerna vaggade fram som ett sällskap väl­närda herrar i frackngn gång äv. bildligt om frack­klädd mansedan 1685av fra. pingouin med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.