SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
plåt substantiv ~en ~ar plåt·en1material som ut­görs av valsade eller smidda skivor av metall matrl.plåtbeslagplåtburkplåtfatplåtskjulgrovplåttunnplåtett gammalt arkiv­skåp av plåttak av korrugerad plåtplåt är tjockare än bleckäv. om (regel­bundet) stycke av detta, ofta bearbetat för ngt spec. ända­målbakplåtnummerplåttryckplåtta ut plåten ur ugnensedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. plata ’bröst­harnesk av plåt’; ur medeltidslat. pla´ta ’metall­platta’; ev. till grek. platys´ ’jämn’; jfr friplåt, platina, 1platt 2fotografiskt negativmaterial vars under­lag ut­görs av glas histor.foto.ofta äv. om modernare negativ på mjukt under­lagsedan 18393nu­mera vanligen i sammansättn. (inträdes)biljett till tävling, före­ställning e.d. vard.Nollfriplåthan köpte plåtar till matchenen plåt (till ngt)sedan 1949