publicerad: 2021  
plaska plaskade plaskat
verb
plas`ka
1 stänka om­kring om vatten (el. annan vätska), till följd av ned­slag eller dylikt
något plaskar
vågorna plaskade mot båten
○ äv. i opersonliga konstruktioner
det plaskar
det forsade och plaskade i rännan under taket
belagt sedan 1668; av lågtyska plasken med samma betydelse; ljud­härmande; jfr ur­sprung till 1blaska, pladask
2 få (vatten) att stänka spec. i sam­band med lek men äv. all­männare
någon plaskar (med något) (i något)
någon plaskar (något) (i/på något)
någon plaskar (något) (i något)
någon plaskar (något) (på något)
barnen plaskade i bad­karet; han plaskade is­kallt vatten i an­siktet
○ ibland med ton­vikt på rörelse med partikel, sär­skiltfram, omkring
någon/något plaskar (fram/omkring) (i något)
någon plaskar (fram) (i något)
någon plaskar (omkring) (i något)
något plaskar (fram) (i något)
något plaskar (omkring) (i något)
hon plaskade fram i det grunda vattnet
belagt sedan 1780
plaskaplaskande, plaskning, plask