SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
poten´s substantiv ~en ~er pot·ens·en1matematiskt ut­tryck som ut­görs av ett an­tal faktorer av ett visst tal var­vid detta an­tal an­ges med en exponent ngt generellare definition i mat. samman­hangmat.SYN.synonymdignitet 1 JFRcohyponymexponent 2 potensen 23, dvs. 2⋅2⋅2 = 8sedan 1745av lat. poten´tia ’kraft; makt’, till pot´ens ’mäktig; kraft­full’; jfr impotent 2en mans förmåga att genom­föra ett sam­lag psykol.JFRcohyponymimpotens vissa män måste ständigt bevisa sin potensngn gång äv.(stor) förmåga, kraft, kvalitet före­ställningen saknade potensidrott i högsta potenssedan 1904