SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
prakt substantiv ~en prakt·enstor och imponerande skönhet NollJFRcohyponymståtcohyponymglans 1 blomsterpraktfärgpraktstjärnpraktrikedom och praktslottet är restaurerat och kan beskådas i all sin praktdär stod bruden i sin fulla praktäv. bildligtordprakti sammansättn. äv. för att ut­trycka att ngt har de bästa egenskaperna el. är mycket stort e.d.praktbarnpraktexemplarpraktskandalsedan 1543av lågty. pracht, ty. Pracht, äldre äv. ’larm; prål’; av om­diskuterat urspr.