SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
pre´sens substantiv, plur. ~, neutr. pre·sensett tempus (eller en verb­form) som primärt ut­trycker nu­tid språkvet.presensformpresensändelse”jaga” heter i presens ”jagar”han talade om sin mor i presens fast­än hon var dödhistoriskt presenspresens som an­vänds (som stil­medel) för att skildra händelser i det förflutnasedan 1703av lat. præ´sens ’när­varande; presens’, till præess´e ’vara när­varande’; jfr 1present,2 Presens av verb används huvudsakligen för att beskriva nutid, ibland i vid mening. Inte sällan använder författare också presens när de beskriver händelser i det förflutna, s.k. historiskt presens. Det anses ge en större närvarokänsla.  En intressant, modernare form av historiskt presens förekommer i idrottsintervjuer (s.k. fotbollspresens). En målskytt i ett fotbollslag kan t.ex. uppmanas att ”berätta om målet”. Han/hon kan då svara: Jag passar ut till NN kanten och springer in i straffområdet. NN slår ett inlägg och jag nickar in bollen.