tryckår: 2009
pre´sens
substantiv,
plur. ~, neutr.
pre·sens●ett tempus (eller en verbform) som primärt uttrycker nutid
språkvet.presensformpresensändelse”jaga” heter i presens ”jagar”han talade om sin mor i presens fastän hon var dödhistoriskt presenspresens som används (som stilmedel) för att skildra händelser i det förflutnasedan 1703av lat. præ´sens ’närvarande; presens’, till præess´e ’vara närvarande’; jfr 1present,2
Presens av verb används huvudsakligen för att beskriva nutid, ibland i vid mening. Inte sällan använder författare också presens när de beskriver händelser i det förflutna, s.k. historiskt presens. Det anses ge en större närvarokänsla. En intressant, modernare form av historiskt presens förekommer i idrottsintervjuer (s.k. fotbollspresens). En målskytt i ett fotbollslag kan t.ex. uppmanas att ”berätta om målet”. Han/hon kan då svara: Jag passar ut till NN på kanten och springer in i straffområdet. NN slår ett inlägg och jag nickar in bollen.
