publicerad: 2021  
röntgen bestämd form och plural röntgen, utrum
röntg·en
substantiv
rön´tgen
1 knappast plur.; ofta i sammansättn. teknik för under­sökning av före­måls inre struktur med hjälp av genom­trängande strålning särsk. beträffande människo­kropp, för medicinsk diagnos
JFR gammakamera
röntgenavdelning; röntgenbild; kontraströntgen; lungröntgen
röntgen (av någon/något)
röntgen (av någon)
röntgen (av något)
○ äv. för fast­ställande av felaktigheter el. förändringar hos material
materialröntgen
○ äv. för behandling av sjukdomar med hjälp av röntgen­strålning
röntgenbehandling; röntgenterapi
○ äv. om röntgen­avdelning
sjuk­sköterskorna på röntgen
belagt sedan 1917; till namnet på den tyska fysikern W. C. Röntgen (1845–1923)
2 ålderdomligt en äldre enhet för exponerings­mängd av joniserande strålning
belagt sedan 1939