SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ratt substantiv ~en ~ar ratt·enhjulliknande styr­anordning i bil, buss e.d. men äv. i båt el. flyg­plan trafik.hålla i rattenvrida ratten åt vänsterföraren hade somnat vid rattenibl. mer el. mindre bildligtefter o­lyckan vågade han inte sätta sig bak­om ratten meräv. ut­vidgat(större) vridbar an­ordning för in­ställning på (elektrisk) apparat, särsk. förstärkare e.d. vard.en stereo­anläggning med många rattarsedan 1788; 1904 i bet. ’bil­ratt’av lågty. rat ’hjul’; besl. med lat. rot´a ’hjul’; jfr rotera, rådbråka