SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rave el. rejvrejv [rej´v] substantiv, ingen böjning, neutr. typ av ungdoms­kultur som yttrar sig bl.a. i rave­partyn allmän kultursedan 1990av eng. rave ’tala o­sammanhängande, van­sinnigt’, trol. av fornfra. raver