tryckår: 2009
re`vben
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
rev|ben·et●ettdera i en grupp tunna, platta ben som utgår från ryggraden och tillsammans bildar bröstkorgen
hos människan och andra ryggradsdjur
med.revbensbrottrevbensfrakturhan var så mager att revbenen syntessedan senare hälften av 1300-taletHästläkedom i En Antecknares Samlingarfornsv. rifben; till 1rev 3
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
rev|ben·et●ettdera i en grupp tunna, platta ben som utgår från ryggraden och tillsammans bildar bröstkorgen
hos människan och andra ryggradsdjur
med.revbensbrottrevbensfrakturhan var så mager att revbenen syntessedan senare hälften av 1300-taletHästläkedom i En Antecknares Samlingarfornsv. rifben; till 1rev 3
